Börjar domna bort i hakan vid 13.30-tiden, Vilket sprider sig till munnen och börjar uppe i huvudet. (är redan bortdomnad i delar av vänster arm och hand sedan två dagar tillbaka)

Pratar först med min läkare vid kl. 15.20 (som ringer för att tala om hur de vill gå vidare i min utredning) Hon vet inte eller ens kan råda mig om jag ska söka akut för mina besvär. I så fall vet hon heller inte om jag ska ta mig dit på egen hand eller ringa efter ambulans. Talar med sköterskan på  Ånge vårdcentral vid kl. 15.40 och hon säger att jag alltid har rätt att ringa 112.

Domningarna blir värre, sprider sig ner över halsen och ögonen och jag ringer 112 vid kl.16.40 och de skickar direkt ut en ambulans prio1 med blåljusen och de är här på ca 10-15 minuter. Typ kl. 16.50 är de hos oss och det blir snabbt in till akuten, åkte runt kl. 17.00 0ch var inne kl. 17.35.(tar annars 60 minuter in) På väg in i ambulansen tuppade jag av en liten stund och det blev lite akut ett tag, men hjärta, blodtyck, blodsocker, puls och syresättning är bra.

På akuten är det överfullt, får vänta ett tag i hallen och de hittar först ingen säng/bår som jag kan ligga på utan provar om jag kan sitta på en stol vilket inte går då jag blir yr, får som kramp i huvudet och ryckningar i ben och armar, vilket jag fick innan jag  gick till ambulansen också. Då säger ambulans killarna att jag inte kan sitta och det kommer fram en säng. Sköterskan säger till mig att sätta mig på sängen men jag kan inte gå, hon säger till mig att det kan jag visst! Men det går inte så killarna hjälper mig dit!!!! Och säger till henne att jag faktiskt inte kan gå!!

Sen blir det att ligga i korridoren på den överfulla akutavdelningen, där det springer folk fram och tillbaka hela tiden både personal, patienter och anhöriga. Sköterskan tar blodprover i armen och kollar blodtryck medan folk går förbi hela tiden. Jag blir upplyst om att det kommer ta många timmar innan jag ens kommer få träffa en läkare, men det tog inte en timme ens och inom två timmar låg jag på avdelningen. Innan jag kom upp på avdelningen så undersökte läkaren mig i korridoren för det blev aldrig något ledigt rum! Hon talade om för mig att jag blir inlagd och kommer få göra en röntgen på huvudet imorgon eller övermorgon men inte nu på kvällen då det inte går.

På avdelningen, en strokeavdelning  får  jag besked att neurologen ska undersöka mig nästa dag och att en röntgen ska bli inom de närmsta två dagarna och att jag blir kvar under den tiden vilket även neurolog läkaren sa till mig nästa dag vid 12-tiden då han undersökte mig och talade om hur det går till och vad de ska titta efter vid en röntgen b.la blödningar och se om jag har xx (mina domningar hade nästan släppt helt, lite kvar i armen och hakan och lite svårt att gå, även yr och huvudvärk. Att jag har svårt att gå säger han beror på att jag har ont i ländryggen). Sedan ungefär en timme senare säger de på avdelningen att jag ska åka hem för att det inte finns någon tid på röntgen under dagen och att det inte görs några sådana nästa dag då det är Röd Dag! Det är onödigt att jag ligger kvar där när de ändå inte kan göra något, vilket även avdelningsläkaren sedan kommer in och säger till mig. Jag ska få komma tillbaka en annan dag men vilken dag vet de inte för det är kö till röntgen! De tog ett blodprov till och sedan skrev de ut mig vid 14-tiden med svaret om symtomen kommer tillbaka ska jag söka akut igen för det är allvarligt! Men hem det skulle jag ändå!!

Något som var lite märkligt var att det kom in en kille i samma rum som mig med liknande symptom med domningar och som också hade sökt akut fast denna dag (dagen efter mig) och han hade fått göra röntgen på en gång och skulle nu vänta på svaren för att se om han skulle bli kvar eller vad de skulle göra med honom. Då börjar man ju undra om de prioriterar män framför kvinnor? Jag undrar också om han fick samma frågor som en sjuksköterska ställde till mig på avdelningen? Hur många barn har du? Vad jobbar du med? Är du stressad? Man kan ju vara stressad när man har så många barn som du har och ditt jobb är lite tungt och så. Dessa symptom du har kan man få vid stress. Jaha? Undrar då som sagt om killen fick samma frågor?!Så bara för att jag har många barn och jobbar som vårdbiträde så ska jag ha fått stress symptom?! Och dessutom inte få samma vård som mannen fick!

Går sedan en tid på utredning på vårdcentralen i Ånge där två läkare har en misstanke om att jag kan ha drabbats av en neurologisk sjukdom (xx) . De har skickat en remiss och pratat med någon neurolog läkare som sagt att de ska ta kompletterande blodprover innan jag får komma till röntgen. Blodproverna togs nu på strokeavdelningen när jag låg där så då hoppas jag slippa ta om dem.

Lite senare på kvällen runt 19-tiden domnade jag bort över halsen vilket fortfarande sitter i vid skrivande stund kl. 10.00 den 6 juni 2012. Tänker avvakta och se om det sprider sig och kanske ringa vårdupplysningen.