6 juni 2012
På morgonen den 6 Juni hade jag domningar kvar över halsen som inte ville släppa och vid 12-tiden hade det spridit sig till huvudet, ansiktet och började gå ut i armarna. Jag ringer då till sjukvårdsupplysningen för att få lite råd om hur jag ska göra. Hon som tar emot mitt samtal tyckte att det var väldigt konstigt att de hade skickat hem mig från sjukhuset dagen innan utan att göra riktiga undersökningar! Medan vi pratar så blir domningarna värre och hon hör att jag börjar prata lite annorlunda så hon ringer ut ambulansen till mig och det blir en tur in till Sundsvalls sjukhus igen. I ambulansen fick jag syrgas och alla tester gjordes som vanligt och de såg ok ut. Blir mer och mer bortdomnad och tillslut helt lam i benen.
Anländer typ 13.45 till akuten där jag blir omhändertagen omedelbart och uppkopplad till EKG, blodtryck, puls och syresättning. Blodtrycket var i lägsta laget ett tag typ 89/46, men det var ingen fara!
Jag kunde knappt tänka, fick fundera ett tag innan jag kunde säga det jag ville och det var svårare att prata. Dessutom kunde jag inte alls röra höger arm och ben, vänster arm gick bra men vänster ben var också påverkat.
Dom gör en massa olika tester och tar massor av blodprover. Först tar de standard blodproverna, sen tar de ryggmärgsprover vid 16.30 och då även blodprover som tas i samband med ryggmärgsproverna. Vid 17.30 kommer de på att de vill komplettera blodproverna och sticker mig i armen för tredje gången och tar några rör till!
Klockan 17.00 fick jag göra en CT-röntgen. Runt 18-tiden ligger jag på en sal på stroke avdelningen igen!
Nu fick jag vänta på läkaren till nästa morgon som skulle tala om för mig hur proverna och röntgen såg ut, väntade även på att få göra en magnetröntgen under nästa dag.
När jag låg på akuten var det lite obehagligt för jag delade först undersökningsrum med en kille som hade försökt ta livet av sig genom att äta 21 lugnande tabletter och druckit tre liter vin, låg där och hörde hur han spydde och även sköterskan när hon skull kolla efter i spyorna om det kom upp någon tablett. De sa till killen att de inte visste om han skulle överleva när han frågade om han skulle klara sig! Så det var skönt att de flyttade mig till ett annat rum när de tog ryggmärgsproverna.
Trackback
