Arbetsprövning
Publicerat 2014-02-15 11:17:05 i
Allmänt
Jag skulle ha börjat att arbetspröva redan förra året men det blev inte så av vissa anledningar. I September 2013 började jag i ett projekt som kommunen, arbetsförmedlingen och försäkringskassan hade startat tillsammans. Vilket var jätte bra för mej att vara med i. Vi blev en liten grupp på 9 personer som träffades flera gånger i veckan, några mer eller mindre. Vi hade en jätte bra handledare som hittade på bra saker för oss i gruppen. Jag kunde här testa mina gränser för vad jag klarar av och inte klarar av. Kämpade på som tusan men var helt slut de dagar jag var där.
När det gick mot årets slut så fick jag möjligheten att börja arbetspröva på SFI i Ånge vilket jag också började med i Januari 2014. Trivs bra där men är bara där två timmar varje fredag än så länge, vi har pratat om att kanske öka ut det mer men vet inte än hur eller om jag verkligen orkar det?? Blir ordentligt trött!
Jag har ju ett hem och hus att ta hand om också, det är väldigt mycket när man är ensamstående fast de flesta av barnen är stora.
Trivs verkligen med att vara på SFI och få hjälpa till där folk vill lära sej vårt språk. Men ibland blir det lite segt om de typ har nåt arbete eller diktamen eller nåt där jag inte kan vara till någon nytta. Har lite problem när det inte finns nåt att göra, har nog lite adhd men, men så är det väl för alla att man vill ha nåt att göra så tiden går fort.
Skulle kunna tänka mej att arbeta med detta men vill inte studera till lärare och vet inte heller om jag någonsin kommer att bli helt och hållet återställd.
Hjärntrötthet
Publicerat 2014-02-14 13:08:00 i
Allmänt
Jag har tänkt berätta och skriva lite mer om hjärntrötthet, vad det är, hur man kan få det och hur det är att leva med detta. Det är något jag har funderat ganska mycket över att göra men hittills har det bara stannat vid tanken. När jag berättar för folk att jag lider av det så är det ingen som vet vad det egentligen är till och med en läkare jag träffade för ca en månad sedan undrade vad det var!!! Så jag tänkte att det kan vara bra att skriva lite om det så fler kan ta del av det och förstå lite hur det kan vara att leva med detta.
Nu när jag varit sjuk så länge och börjar att acceptera detta så känns det som om det är dags nu, att jag är redo att prata om det lite mer offentligt än tidigare. (har skrivit lite om det här på bloggen förut).
Funderar på att starta en till blogg just bara för detta ämne vilket jag nog kommer att göra så det bara blir om just hjärntrötthet på den bloggen.
Arbetsträna
Publicerat 2013-03-21 08:41:00 i
Allmänt
Jag ska börja att arbetsträna typ två timmar om dagen, men när och vart vet jag inte ännu. Har pratat med min handläggare på försäkringskassan och handläggaren på arbetsförmedlingen i Torsdags då vi hade ett möte på arbetsförmedlingen i Ånge.
De berättade hur det går till med arbetsträning och jag fick svar på en del frågor om sjukpenningen mm.
Ska träffa handläggaren på arbetsförmedlingen den 9 April igen och då ska jag ha funderat ut vart jag vill göra arbetsträningen då jag inte har ett fast arbete att gå tillbaka till. De tyckte att jag ska fundera på om jag kan tänka mig att arbeta med något annat än äldre människor då jag har stora problem med min rygg och de inte tror att jag kommer att kunna arbeta inom vården under de år jag har kvar att arbeta!!! Vilket jag blir ledsen över då jag älskar att arbeta med äldre människor och dessutom har börjat att utbilda mig till undresköterska.
Har en fundering på ett annat yrke som skulle passa mig perfekt, egentligen har jag två olika som skulle passa men det ena är nog ganska svårt antar jag och det är att arbeta som journalist vilket jag verkligen skulle gilla då jag älskar att skriva och träffa folk! Men det andra är att arbeta som elevassistent och det är det jag ska säga att jag vill prova på, typ att jag då kan göra arbetsträningen på särskolan i Ljungaverk vilket jag har velat prova på länge men aldrig fått möjligheten till att göra och som jag nu då hoppas på att handläggaren på arbetsförmedlingen kan ordna.
Hoppas nu att det går ganska fort men det verkade på handläggaren på arbetsförmedlingen att det kan ta lite tid, jag vill ju börja så fort som möjligt för att känna hur det går och om jag får vara där jag vill så kommer det bli hur skoj som helst!!
Sjukdom
Publicerat 2013-03-14 10:05:00 i
Allmänt
Har ju varit sjuk ett helt jävla år nu!!! Det var ett år sedan som jag började att bli så sjuk, men den stora smällen kom i Juni förra året.
Fick äntligen en tid med min handläggare på försäkringskassan och en kille på arbetsförmedlingen för ett möte där vi ska se om jag kan göra en arbetsprövning någonstans. Har ju inget fast jobb på någon arbetsplats så det känns inte så roligt men jag vill så gärna börja jobba igen. Ska fråga om det finns någon möjlighet att få studera istället med sjukpenning så att jag kan läsa klart till undersköterska eller till elevassistent viklet jag gärna skulle vilja jobba som. Det borde ju vara bättre att jag får läsa klart än att vara på någon arbetsplats utan att behöva göra något i typ två timmar om dagen men man vet ju inte vad de har för regler på försäkringskassan om detta. Det återstår att se efter mötet idag klockan 13.
Måndag 4 Mars
Publicerat 2013-03-05 09:13:00 i
Allmänt
Ringde vårdcentralen klockan åtta och fick en tid hos en ny läkare klockan 10.15. Åkte till Ånge runt 9.40 och var lite nervös innan jag träffade den nya läkaren för det är alltid jobbigt att träffa nya läkare och behöva berätta allt om igen men det gick hur bra som helst för det var en helgullig och trevlig tjej som dessutom hade läst min journal innan vi träffades så jag inte behövde dra allt igen vilket var riktigt skönt!!
Hon sjukskrev mig till 1 Maj och lovade att skicka en kallelse i god tid innan detta sjukintyg går ut så det inte blir som denna gång. Hon blir kvar på vårdcentralen till Augusti.
Jag, Isabelle och Isak åkte till simhallen och simmade en stund. Jag tog en runda på crosstrainern före medan dom började bada. Simmade 500 meter och lekte med Isak, varmpool och bastu blev det också.
På hemvägen åkte vi till affären och där träffade vi Michelle och Jamie så vi åkte med dom hem och var där nån timme och lekte.
Lagade potatis och purjolöksoppa med Isabelle när vi kom hem igen.
Daniella och Cassandra kom hem från Ånge på kvällen och det blev tv resten av kvällen.
Sjukskrivning
Publicerat 2013-02-27 11:29:00 i
Allmänt
Har inte hört något från varken läkaren eller sjukgymnasten och min sjukskrivning går ut den 28 Februari, de brukar höra av sej innan sjukintyget går ut och behöver förlängas för en uppföljning och höra hur jag mår. Läkaren brukar ringa eller skicka en kallelse men inget sådant nu så jag ringde vårdcentralen i måndags och försökte nå sjukgymnasten men hon hörde inte av sig förrän i tisdags vid 16 tiden och då fick jag veta att läkaren jag träffat sedan i höstas inte är kvar längre, ingen informerar mig om detta!
Så jag ringer vårdcentralen för att boka en tid hos en ny läkare men det finns inga mer tider denna vecka så jag ska ringa klockan 8.00 på Måndag för att få en tid, sköterskan lovar att skriva in i mina papper att jag hört av mig den 26 Februari innan min sjukskrivning gått ut så läkaren kan sjukskriva mig bakåt i tiden.
Så jävla hopplöst att behöva orka göra allt själv!! De vet att jag lider av hjärntrötthet och inte orkar så mycket men ändå så ska jag själv hålla reda på läkare mm.
Och så ska jag behöva berätta allt för en ny läkare igen! Har haft tre redan!!! Så himla jobbigt att börja om igen med att tala om allt från början, hur jag blev sjuk, vad som hände och hur jag mått och hur jag mår nu för de vill ju alltid att man ska berätta allt själv fast det finns i journalen vilken dom inte verkar läsa så noga innan man träffas. Sedan är det alltid jobbigt innan man känner den nya läkaren.
Tänk om det blir någon som inte alls har någon erfarenhet av detta och inte förstår hur det är!!!
Min handläggare på försäkringskassan har inte heller hört av sig något mer eller ordnat nåt möte med arbetsförmedlingen som ska hjälpa mig med arbetsprövning så det återstår att se hur det blir med det. Min sjukgymnast sa att hon ska höra av sig till handläggaren och kolla hur det går och sedan ska hon höra av sig till mig i nästa vecka och kolla hur det går med sjukskrivning och möte med arbetsförmedlingen.
Utbrändhet
Publicerat 2013-02-22 11:40:00 i
Allmänt
Jäkligt bra om utbrändhet idag i Efter Tio på tv4, Linus Thörnblad delade med sig av sin erfarenhet av detta. Han berättade hur det var och är nu, han har varit sjuk i 2,5 år nu och börjar komma tillbaka till ett någorlunda bra liv.
Så mycket av det han berättade stämmer precis in på hur jag har och har haft det!!!
Psykologen Egil Linge var också med i programmet och gav riktigt bra råd om hur man kan göra för att komma tillbaka och bli frisk igen, men det tar LÅNG tid!!! Han säger att försäkringskassan inte förstår att detta tar så lång tid som det faktiskt gör, flera år!
Träning är bra, om det inte nu är så att det är som i Linus fall att det är just träning som orsakat utbrändheten då får man träna sig på att klara annat :)
Jag har ju förstått nu att det kommer att ta väldigt lång tid innan jag blir helt frisk igen, om jag ens kommer att bli helt återställd vet jag inte än!
Min läkare och sjukgymnast vill att jag ska börja arbetsträna innan försäkringskassan börjar att tjata på mig att jag måste göra något, så de har kontaktat min handläggare på f-kassan och hon och jag har pratat om att få till ett möte med arbetsförmedlingen för att se vart jag skulle kunna göra arbetsträningen. Vilket känns lite svårt då jag inte alls mår bra ännu men det verkar ta tid att få till mötet för det var flera veckor sedan vi pratade om detta och än har det inte blivit något möte.
Är sjukskriven 100% till den 28 Februari och kommer naturligtvis att få det förlängt, ska ringa vårdcentralen idag eller på Måndag och boka tid hos läkaren om jag inte har fått någon kallelse eller om läkaren inte ringt mig innan dess.
Min hjärna är inte alls bra men ryggen börjar jag att få pli på, men jag känner av den lite fortfarande och speciellt i vissa ställningar och vridningar. Undrar ju hur lång tid det ska ta att bli helt bra i ryggen? Har haft ont i snart ett år!
Hjärnan vet jag ju att det tar lång tid för att bli återställd men ryggen? Varför tar det sådan tid? Och varför kan man inte få en riktig röntgen så man får veta exakt vad som är fel???
Mycket gnäll nu men det kan behövas ibland då jag inte brukar prata så mycket om detta :)
Trött i huvudet!
Publicerat 2013-02-21 09:30:00 i
Allmänt
Har varit riktigt trött i huvudet i några dagar nu, har gjort för mycket antagligen!
Dessutom har jag inte tränat något över huvud taget på två hela dagar!!! Det märker jag av direkt!
Så idag kommer jag att ta det lugnt hela dagen och sedan vara på gymmet i flera timmar utan stress och tidskrav, Isak får inte vara med någon kompis efter skolan utan det blir att vara hemma och spela medans vi tränar så man inte behöver passa någon tid att hämta honom.
Det är så himla jobbigt att hela tiden bli så trött i huvudet och ännu värre nu när jag känner att jag får domningar i huvudet och även på halsen när det har varit för mycket. Det känns som om det aldrig kommer att bli som vanligt igen! Jag blir ju för fan inte bättre, står och stampar på samma ruta sedan i höstas ju!!! Visst vissa dagar känns riktigt okej men oftast är det skit jobbigt och de bra dagarna är inte många och ingen dag är helt okej som det var innan jag blev sjuk.
Det är så frustrerande att inte kunna göra det man är van vid och så himla jobbigt då det inte syns utanpå mig att jag faktiskt är sjuk och många inte fattar det! En del glömmer säkert men många vet heller inte om det och det är ju inget man pratar om hela tiden.
Fy fan för detta!!! Nu vill jag bli helt återställd så jag kan jobba igen!!! Och orka lika mycket som förut!!!
Hjärntrötthet
Publicerat 2013-02-19 10:44:00 i
Allmänt
Har levt med detta bra länge nu! Visst har jag blivit bättre men jag är inte alls bra ännu. Börjar ju undra om jag ens kommer att bli helt återställd?? Har varit sjukskriven 100% sedan den 4 Juni 2012.
Är med i en grupp på Facebook för de som lider av hjärntrötthet och när man läser vad andra skriver och berättar om detta så ser det inte så ljust ut för framtiden! Jag har inte ens orkat berätta nåt om mig själv till dem i gruppen men det kommer jag nog att göra så småning om.
Har tränat mycket vilket har hjälpt till oerhört mycket att göra mig bättre, utan träning hade jag nog aldrig kommit dit jag är idag antar jag. Träningen gör att jag mår mycket bättre både kroppsligt och mentalt, klarar av mer om dagarna men jag märker av hjärntröttheten varje dag mer eller mindre. Blir det för mycket att göra någon dag då blir det riktigt jobbigt eller om det blir nån impulsgrej eller nåt som inte är planerat så blir det kaos i huvudet innan jag får sätta mig och tänka och fundera och lösa situationen. Det kan vara lite svårt både för mig och mina barn då vi är vana vid att ta dagen som den kommer och kanske inte har planerat våra dagar så noga förut, nu måste jag försöka planera dagen för att klara av det mesta så att det inte blir kaos i huvudet och då även kaos för hela familjen. Vissa dagar orkar jag inte mycket alls! Men jag har kunnat börja blogga en del men det tar mycket av min ork!
Jag har haft en otrolig tur som har fått en så bra, förstående och stöttande läkare på vårdcentralen i Ånge och väldigt bra och duktiga sjukgymnaster som har hjälpt mig oerhört mycket under den här tiden. Dessutom har jag en bra, trevlig och förstående handläggare på försäkringskassan! Utan dessa människor så hade det varit betydligt jobbigare och svårare i min sjukdom!!!
Sjukgymnastik
Publicerat 2012-09-18 12:48:00 i
Allmänt
Har varit och tränat på sjukgymnastiken i Ånge idag och det känns att jag inte har tränat på två veckor, har ju varit förkyld med feber och halsont.
Det är hur bra som helst att träna för att bli bättre men jag blir väldigt trött efteråt. Träffar en jätte duktig sjukgymnast för tillfället som försöker hjälpa mej att lära känna min egen kropp, hur den reagerar vid olika situationer och lär mej att slappna av.
Idag nämnde hon att jag kan få möjlighet att åka till Österåsens hälsohem för rehabilitering och det kommer jag fråga om senare för hon sa att jag ska få prata med en kurator och genom henne kan det gå att få åka dit, typ. Fast jag måste först kunna släppa taget och vara ifrån mina barn ett tag vilket jag nästan aldrig har varit! Inte mer än några dagar.
Orsak??
Publicerat 2012-06-12 10:43:00 i
Sjukdom
Läkaren säger att domningar, yrsel, huvudvärken och tröttheten har jag för att hjärnan är helt utarbetad. Visst så kan det ju vara men man blir ändå lite fundersam och rädd, är det verkligen detta som orsakar att jag mår som jag gör?? Kan det vara nåt annat i alla fall??Men det kan naturligtvis vara som han säger och troligast är ju ändå att han har rätt!
Mitt liv har varit väldigt stressigt och lite kaotiskt de sista 18 månaderna. I början på förra året var jag stressad och orolig över att jag inte kunde hitta nåt arbete och var på väg in i Fas 3 ( hade varit arbetslös länge), ekonomin var besvärlig och det var lite jobbigt. Jobbade lite då och då på herrgården i Torpshammar, jag gick in i Fas 3, började praktisera på hemvården i Fränsta i april. Samma månad började jag som vikarie på ett äldreboende i Bräcke. Så snart blev det en hel del jobb, och det var jag ju överlycklig för! Sedan på sommaren fick jag ett sommarvikariat på hemvården i Fränsta samtidigt som jag hoppade in på herrgården och i Bräcke, jobbade över 200 timmar nån månad då det även blev nattpass fast jag hade arbetat på dagen. Jag började även under den här stressiga tiden att kämpa med att få börja studera till undersköterska och det var många hinder på vägen innan det gick igenom, började att läsa i slutet av året.
Jag arbetade ihop ett nytt villkor för a-kassa på 6 månader och i och med det så blev det ett jädrans kämpande och krångel med a-kassans jävla regler och papper hit och dit, namnuderskrifter och intyg till förbannelse!!! (hade jag vetat det innan hade jag nog tamejtusan varit kvar i Fas 3!!)
Även försäkringskassan blev det en del kontakt med, de skulle ha intyg och uppgifter på vad jag gjort under de åren jag varit utan jobb, de skulle utreda vilken sjukpenning jag var berättigad till, hade ju inte haft en fast anställning sedan 2003. Jag har studerat, varit mammaledig, fått korta städvick, praktiserat och varit arbetssökande under alla dessa år. Det tog dem över två månader att utreda vilken sjukpenning jag har rätt till!!!!
Samtidigt som jag arbetade mycket, kämpade med a-kassa och började studera så var det ett himla trixande och fixande med att hämta och lämna Isak på fritids, jag jobbade inte precis efter fritids öppet tider. En av mina döttrar var tillsammans med ett jävla pucko som misshandlade henne och när jag fick veta det så blev det polisanmälan och en massa stress och oro med rättegång och en ständig rädsla att det skulle hända henne nåt. Dessutom så kom killen som jag hjälper på boendet för ensamkommande flyktingbarn in i nån jävla trots och blev riktigt jobbig och otrevlig, så det vart en hel del problem och tjafs! Det blev även en del problem och mycket oro med en av mina döttrar, hon var mycket trött och orkade inte gå i skolan och det började på hösten. Sedan i December-11 och fram till slutet av Mars i år så blev det många akuta besök med ambulans in på sjukhuset och övernattningar där då hon svimmade och mådde dåligt och det gjorde så att hela familjen hamnade i nåt jävla kaos! Alla var oroliga att det skulle hända när hon var ute, i skolan, själv hemma och Isak var rädd att gå in i hennes rum ett bra tag för han hade hittat henne på golvet vid ett tllfälle. Så det tog mycket på hela familjens krafter och ork.
På hösten-11 fick jag ont i ryggen men arbetade på med starka värktabletter. Jobbade stenhårt till Januari/Februari i år, lugnade ner mej lite men tog jobb i Fränsta och studerade. I Mars fick jag influensan och den slog till med en jädrans kraft, har nog inte varit så sjuk i hela mitt liv!! Fick ont i halsen, feber, ont i hela kroppen, världens huvudvärk, hosta, ont i magen och kunde inte äta på flera dagar och knappt dricka för då mådde jag illa. Sedan fick jag yrsel och var helt yr och vinglig i över en vecka, dessutom blev jag trött för det lilla minsta och var tvungen att vila ofta och ryggvärken kom tillbaka. Sökte läkarvård i mitten av April då jag trodde att jag fått nåt knas med njurarna för jag hade ont i ryggen och blåsan krånglade, men det var inget fel bara lite blod i urinen som dom inte kunde förklara, fick lämna några urinprov till odling men det var tydligen inget fel fast det var blod i urinen vid alla tillfällena. Studierna blev drabbade för jag orkade inte läsa vilket gjorde att jag blev stressad över det, blev tvungen att förlänga tiden på kursen.
Sedan i April har jag gått hos läkaren och sjukgymnast för att jag har ont i ryggen, blir dödstrött hela tiden, har ont i kroppen, högerbenet funkar inte som det ska, har huvudvärk och domnar bort i olika delar till och från och inte kunnat sova en hel natt på evigheter på grund av oro och värk. Hon kunde inte förstå vad det var och pratade med andra läkare och den 1 Juni sa hon att de misstänkte en neurologisk sjukdom och de skulle börja en utredning vilket de gjorde.
Jag har även haft det lite körigt under våren med andra saker, man ställer ju upp och hjälper sina barn med att köra dem överallt och hjälpa till med olika saker fast man kanske egentligen inte orkar eller hinner. Sedan har jag ju ett hus med vedeldning och mycket jobb med veden även om jag får och fått hjälp och hemmet ska ju också fixas med städning matlagning och allt sånt.
Så javisst kan min hjärna vara utarbetad!!!
Hjärntrötthet
Publicerat 2012-06-11 12:42:00 i
Sjukdom
Här har jag kopierat två artiklar jag hittade på nätet om just Hjärntrötthet:
Artikel 1:
Hjärntrötthet – välbesökt föreläsning i Munkedal
Publicerad 02 okt 2011
NHR Måsen arrangerade, tillsammans med ABF FyrBoDal, en temakväll om hjärntrötthet.
Över sjuttio personer, både medlemmar och andra intresserade, samlades i Munkedals Folkets hus för att lyssna till Peter Berglund, med. doktor neuropsykiatri, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, som höll en mycket intressant föreläsning.
Peter Berglund inledde med att förklara skillnaden mellan normal trötthet och hjärntrötthet.Vid normal trötthet i hjärnan, t ex efter mycket pappersarbete, när man måste sätta sig in nya uppgifter eller vid tentamensläsning. Dvs efter lång tids koncentration på någon mental uppgift eller om man har sovit illa, ätit för lite eller har en infektion. Denna trötthet går över efter en stunds paus eller när man återhämtat sig från den tillfälliga påfrestningen.
Vid onormal trötthet i hjärnan krävs däremot lång tids återhämtning. Hjärntrötthet är vanligt vid långvariga stress- och värktillstånd, utbrändhet, whiplashskador m m. Typiskt är att all energi tar slut, den hjärntrötte får extrema koncentrationssvårigheter och problem att behålla uppmärksamheten över tiden.
Ett osynligt handikapp
När man söker vård för sin trötthet är prover och undersökningar som t ex datortomografi, magnetröntgen, EEG etc. normala. Eftersom man inte kan se någon nervcellsskada som orsak, är handikappet osynligt och man blir därför ofta inte trodd av omgivningen, i sjukvården, hos försäkringskassan, på arbetsförmedlingen eller i skolan.
Tillståndet är också vanligt vid ett flertal sjukdomar eller skador som påverkar hjärnan, såsom skallskador, stroke, MS, Parkinson, epilepsi, hjärnhinneinflammation m m.
Några vanliga symptom vid hjärntrötthet:
Bristande uthållighet = mental uttröttbar
Trötthet
Koncentrationssvårigheter
Initiativlöshet
Minnessvårigheter
Tanketröghet
Irritabilitet
Blödighet
Stresskänslighet
Ljudkänslighet
Ljuskänslighet
Sömnstörning
Sexuell störning
Bristande simultanförmåga
Vid hjärntrötthet har man svårare att filtrera bort ovidkommande sinnesintryck. "Bruset" i signaleringen ökar, man kan inte koppla bort och vila hjärnan. Tröttheten uppstår när man aldrig kan slappna av. Man blir mer lättstörd och det krävs en stor viljeansträngning för att koncentrera sig.
Behandling saknas
Det finns ingen direkt behandling mot hjärntrötthet, men Peter Berglund gav några goda råd för att mildra symptomen. Undvik överbelastning – gör endast en aktiviteti taget. Tag regelbundna pauser för återhämtning - och gör det i tid - inte när man redan blivit trött. Undvik störande stimuli – sortera bort "bruset", använd solglasögon vid starkt ljus och öronproppar om man vistas i högljudda miljöer. Vissa personer kan bli hjälpta av antidepressiva läkemedel eller behöva huvudvärkstabletter om hjärntröttheten också ger huvudvärk.
Artikel 2:
hjärntrötthet
Mental uttröttbarhet förekommer efter skador som stroke, skall- och hjärnskador, hjärnhinneinflammation, MS, demenssjukdom och Parkinsons sjukdom, kan också uppstå vid sjukdomar med långvarig värk samt olika former av långvarig eller svårartat stress.
Vid olika symptomgivande tillstånd eller förändringar i nervsystemet är det mycket vanligt med stresskänslighet och ”hjärntrötthet”, en enorm trötthet som omgivningen inte alltid kan förstå. Det är en kraftigt ökad uttröttbarhet och svårigheter att ”komma igång”, som kan vara mycket handikappande för den som drabbats. Han eller hon vill då vila mycket, även dagtid, och kan av omgivningen – och även av sig själv – dömas som lat, omotiverad och passiv. Men den domen är vanligen orättvis.Symptomen uppträder ganska likartat vid helt olika sjukdomar eller skador i hjärnan, hjärnstammen eller nervsystemet i övrigt, t.ex. av MS, depression, stress, utbrändhet, fibromyalgi, whiplash, nedsatt blodcirkulation i hjärnan, stroke (propp eller blödning), demens, Parkinson. Ibland även hjärtinfarkt.
Ofta upplever man svårigheter att ta in information från mer än en källa samtidigt, t.ex. när flera personer pratar samtidigt runt matbordet. Eller om barnbarnen springer omkring och stimmar. Det blir då en stressituation som kan leda till ”kaos i hjärnan”. Det är som att dra ner en rullgardin för ögonen, och den drabbade kan då knappt prata ens med en enda av personerna. Ofta blir då också närminnet nedsatt. Irritabilitet, gråtmildhet och depression är vanligt.Stor variation från dag till dag eller från ögonblick till ögonblick är typiskt. Varje litet stressmoment kan leda till detta kaos, t.ex. bara hastigt ändrade planer för dagen. Stor variation även i detta avseende. Även till synes obetydliga krav, som t.ex. att behöva fylla i en ny blankett, kan vara tillräckligt som stressfaktor som stjälper den sjuke för resten av den dagen.Så länge den drabbade kan känna att hon har kontroll över läget och får ägna sig åt en sak eller en person i sänder, utan störande moment omkring sig och utan plötsliga ändringar i planeringen, kan hon eller han prestera lika högt eller nästan lika högt som före sjukdomsdebuten eller skadetillfället. Varierar förstås beroende på skadans typ, storlek och plats.En viktig orsak kan vara att de friska delarna av hjärnan måste arbeta extra för att kompensera och att lära sig det som de sjuka eller skadade delarna inte längre klarar av. Det blir förstås mycket ansträngande.
Det finns en hypotes att symptomen kan bero på störningar i ett cellsystem som kallas stjärnceller (astrocyter). Detta cellsystem fungerar normalt som ”läskpapper” för de kemiska budbärare som förmedlar nervsignaler över vätskerummen mellan nervcellerna. Om de kemiska budbärarna flyter ut för okontrollerat till angränsande nervceller klarar inte hjärnan av att hålla isär vad som är vad. Det är som att lyssna på många radioprogram samtidigt ur samma högtalare.En besläktad orsak är nedsatt förmåga för hjärnan att sortera sinnesintryck. Inkl. hjärnans kontroll över hörselsinnets sorteringsfunktioner => ökad ljudkänslighet.
Vid neurologisk sjukdom och skada blir de direkta symptomen ofta så tydliga för alla, att man lätt glömmer att större delen av hjärnan fortfarande är frisk! De friska delarna kan ofta lära sig förvånansvärt mycket av det som förlorats i sjukdomen eller skadan. De behöver då stimuleras och tränas så mycket som möjligt, både kroppsligt och mentalt, fysiskt och psykiskt, aktivt och passivt (t.ex. någon hjälper till att röra en förlamad arm många gånger dagligen). Men man måste ha stor respekt för den sjukes ökade uttröttbarhet, nedsatta stresstålighet och behov av lugn och kontroll över sin situation!
Hjärntrötthetssyndrom är vanligt efter hjärnblödning på grund av brustet pulsåderbråck i hjärnan enligt en avhandling från Sahlgrenska akademin. Syndromet ökar risken för att drabbas av ångest- och depressionssjukdom.Det är viktigt med ökad medvetenhet om risken för hjärntrötthetssyndrom efter subarachnoidalblödning, men även vid andra tillstånd. Symtomen är ofta "osynliga" och patienterna möts inte sällan av bristande förståelse från anhöriga, vårdgivare eller försäkringskassa. Det finns ännu ingen regelmässig behandling mot syndromet, men noggrann information om förlopp och prognos underlättar troligtvis rehabiliteringen.
Hjärntrötthetsyndrom, även kallat Asteno-Emotionellt syndrom, innebär en kombination av flera av följande symtom: ökad uttröttbarhet vid mental ansträngning (hjärntrötthet), svårigheter med koncentration och närminne, ljud/ljuskänslighet, irritabilitet och stresskänslighet. Syndromet är vanligt vid olika typer av stroke, men även vid andra tillstånd som till exempel skallskador, MS, Parkinsons sjukdom och infektioner i hjärnan. Dessa symtom är ofta mer handikappande än neurologiska symtom, som förlamningar och känselstörningar.
Subarachnoidalblödning är en typ av stroke som drabbar personer i yrkesför ålder (medelålder cirka 50 år) och beror på ett brustet åderbråck (aneurysm)på något av hjärnans större blodkärl. Insjuknandet karakteriseras av plötslig, svår huvudvärk, och kan följas av illamående/kräkningar, kramper eller medvetslöshet. Cirka en tredjedel dör i samband med blödningen, en tredjedel blir helt återställda och en tredjedel överlever med någon typ av handikapp.
Hjärntrötthetsyndromet är en del av de symtom som inte syns utanpå. Symtomen kan visa sig i form av mental uttröttbarhet, påverkad koncentrationsförmåga, känslighet för ljus, ljud och brus, nedsatt stresstolerans, oro, irritabilitet och emotionalism. Hjärntrötthetssyndromet är inte relaterat till storlek av skada men kan få stora konsekvenser i vardagen. Det är de dolda handikappen upplevs som svårast och att det är svårt för utomstående att förstå. Andra dolda handikapp efter stroke kan t ex vara påverkan av omdöme, tolkning och sovring av intryck, informationsöverföring och minne.
Vi vet att de dolda handikappen begränsar vardagen och möjligheten till att vara delaktig.
7 juni - 8 juni 2012
Publicerat 2012-06-11 11:39:00 i
Dagbok
Natten var så där kunde inte sova mer än tre timmar fast jag fått en insomningstablett för en gammal kvinna som jag delade rum med skrek och ryckte i grinden på sin säng. På morgon ronden fick jag veta att alla prover såg bra ut och de hade inte hittat nån blödning eller nåt annat fel på röntgen men jag skulle få göra en magnetröntgen av hjärnan och nacken under dagen någon gång. Timmarna går och jag hör ingenting om någon magnetröntgen men klockan 14.30 ringer det en tjej från röntgenavdelningen på min egna mobil för att tala om att jag har fått en tid hos dem på Måndag! Jag bara sa VA? Jag ligger ju inne igen och väntar på att få komma ner till dem! Hon blir förvånad och tycker att det är väldigt märkligt att de inte har fått reda på det och nu hinner de ju inte ta mig denna dag och hon lovar att se till att det blir gjort nästa dag.
När jag sedan påpekar detta för personalen på avdelningen så säger de bara att det måste ha blivit nåt fel i kommunikationen!!
Ligger i sängen nästan hela dagen då jag fortfarande är lite bortdomnad och har svårt att gå och dessutom börjar bli yr i huvudet med huvudvärk. Får nån alvedon men det hjälper inte. (träffar killen som kom in då jag låg där Måndag-Tisdag och han hade som jag misstänkte blivit röntgad direkt när han kom in fast att han inte hade vanliga tecken på en stroke!!!)
Nästa dag Fredag den 8 juni så får jag starkare tabletter mot min huvudvärk. Har inte kunnat sova den här natten heller för smart personalen har talat om för den gamla kvinnan som är dement att hon ska få åka hem idag Fredag så hon börjar göra sig iordning redan klockan 2 på natten!!! och så håller hon på hela jädrans tiden till klockan 8 och det blir frukost. Jag fick säga åt henne flera gånger att gå och lägga sig igen för hon ska ju inte åka hem förrän klockan 13.00!!!! Kan nästan inte röra mig för jag har sån yrsel, ligger därför i sängen till klockan 10 då jag blir nerskjutsad i sängen till magnetröntgen.
Magnetröntgen tar ca 1 timme och jag fick lugnande för att ens våga åka in i den där rymdfarkosten! Det gick bra och sedan fick jag åka upp till avdelningen igen. Där ligger jag i sängen som innan för jag är så yr i huvudet och har en sån yrsel så jag börjar att må riktigt illa, får mer starka värktabletter mot huvudvärken men de hjälper inte! Försöker att äta lite men det går inte så bra.
Runt klockan 16.00 kommer läkaren och talar om att allt ser bra ut på magnetröntgen, de hittar inga som helst tecken på att det är något fel och inte heller någon nerv som ligger i kläm i nack kotorna. Heller inga tecken på den neurologiska sjukdomen som min läkare har misstänkt ett tag! ( han säger att min hjärna ser yngre ut och har klarat sig mycket bättre än hur det brukar vara för personer i min ålder! )
Han talar om att min ryggvärken i länd ryggen är ett troligt diskbråck som gör att jag har lite nedsatt funktion i högerbenet och att värken har påverkat att jag inte har kunnat sova på flera månader. Min hjärna har aldrig kunnat vila ordentligt och är helt utarbetad!!! Så nu har min hjärna slutat att fungera som den ska och det har då gjort att jag får dessa domningssymptom och att jag lider av en fruktansvärd trötthet och yrsel.
Diskbråcket, funktionsnedsättningen i benet och värken i kroppen har inget med hjärnan att göra utan har snarare bidragit till att hjärnan inte fått vila. Den har varit igång praktiskt taget dygnet runt i minst 3 månader. Min hjärna är trött och visar detta på det här sättet. Vissa människor kan bli helt förlamade eller får ett psykbryt och hamnar på psyket när deras hjärna blir utarbetad.
Nu är det bara att åka hem och vila och träna upp hjärnan och kroppen med hjälp av min sjukgymnast. Läkaren sjukskriver mig till den 24 Juni med orden att du kommer att bli bra. Då undrar jag om det verkligen går så fort som två veckor och han säger att de inte brukar sjukskriva längre än så! Jag får ha kontakt med min läkare på vårdcentralen om detta.
Lämnar sjukhuset tillsammans med mina barn efter att sköterskan skrivit ut mig och gett mig läkarintyget. Hon tyckte inte att det egentligen var så lämpligt att jag skulle åka hem då jag är så yr och har en sån fruktansvärd huvudvärk men har läkaren sagt det så!
Jag lider nu utav Hjärntrötthet!!! (även av diskbråck och värk i kroppen)
Har försökt läsa om det på nätet men jag orkar bara en liten stund i taget sedan strejkar hjärnan! Det lilla jag har läst är att det tar oftast LÅNG tid innan man blir bra igen och många andra som har haft samma sak efter en hjärnskakning, stroke, neuroulogisk sjukdom eller stor stress har fått kämpat för sin rätt till sjukpenning och inom vården för de blir inte alltid trodda! Så nu har jag väl en jobbig tid framför mig där jag måste strida för min rätt till vård och sjukpenning fast jag inte orkar med någonting alls!! Blir trött direkt, kan inte läsa en tidning helt, blir alldeles yr när flera människor pratar samtidigt, förstår inte riktigt heller utan folk måste prata tydligt och även förlklara vad de menar. Får yrsel, huvudvärk, blir helt snurrig i huvudet och kan kan helt enkelt inte tänka överhuvud taget! Glömmer bort en massa och kan inte uttrycka mig ordentligt. Har blivit som en dement gammal dam typ.
6 juni 2012
Publicerat 2012-06-11 11:19:00 i
Dagbok
På morgonen den 6 Juni hade jag domningar kvar över halsen som inte ville släppa och vid 12-tiden hade det spridit sig till huvudet, ansiktet och började gå ut i armarna. Jag ringer då till sjukvårdsupplysningen för att få lite råd om hur jag ska göra. Hon som tar emot mitt samtal tyckte att det var väldigt konstigt att de hade skickat hem mig från sjukhuset dagen innan utan att göra riktiga undersökningar! Medan vi pratar så blir domningarna värre och hon hör att jag börjar prata lite annorlunda så hon ringer ut ambulansen till mig och det blir en tur in till Sundsvalls sjukhus igen. I ambulansen fick jag syrgas och alla tester gjordes som vanligt och de såg ok ut. Blir mer och mer bortdomnad och tillslut helt lam i benen.
Anländer typ 13.45 till akuten där jag blir omhändertagen omedelbart och uppkopplad till EKG, blodtryck, puls och syresättning. Blodtrycket var i lägsta laget ett tag typ 89/46, men det var ingen fara!
Jag kunde knappt tänka, fick fundera ett tag innan jag kunde säga det jag ville och det var svårare att prata. Dessutom kunde jag inte alls röra höger arm och ben, vänster arm gick bra men vänster ben var också påverkat.
Dom gör en massa olika tester och tar massor av blodprover. Först tar de standard blodproverna, sen tar de ryggmärgsprover vid 16.30 och då även blodprover som tas i samband med ryggmärgsproverna. Vid 17.30 kommer de på att de vill komplettera blodproverna och sticker mig i armen för tredje gången och tar några rör till!
Klockan 17.00 fick jag göra en CT-röntgen. Runt 18-tiden ligger jag på en sal på stroke avdelningen igen!
Nu fick jag vänta på läkaren till nästa morgon som skulle tala om för mig hur proverna och röntgen såg ut, väntade även på att få göra en magnetröntgen under nästa dag.
När jag låg på akuten var det lite obehagligt för jag delade först undersökningsrum med en kille som hade försökt ta livet av sig genom att äta 21 lugnande tabletter och druckit tre liter vin, låg där och hörde hur han spydde och även sköterskan när hon skull kolla efter i spyorna om det kom upp någon tablett. De sa till killen att de inte visste om han skulle överleva när han frågade om han skulle klara sig! Så det var skönt att de flyttade mig till ett annat rum när de tog ryggmärgsproverna.
4 juni - 6 juni 2012
Publicerat 2012-06-06 10:45:00 i
Dagbok
Börjar domna bort i hakan vid 13.30-tiden, Vilket sprider sig till munnen och börjar uppe i huvudet. (är redan bortdomnad i delar av vänster arm och hand sedan två dagar tillbaka)
Pratar först med min läkare vid kl. 15.20 (som ringer för att tala om hur de vill gå vidare i min utredning) Hon vet inte eller ens kan råda mig om jag ska söka akut för mina besvär. I så fall vet hon heller inte om jag ska ta mig dit på egen hand eller ringa efter ambulans. Talar med sköterskan på Ånge vårdcentral vid kl. 15.40 och hon säger att jag alltid har rätt att ringa 112.
Domningarna blir värre, sprider sig ner över halsen och ögonen och jag ringer 112 vid kl.16.40 och de skickar direkt ut en ambulans prio1 med blåljusen och de är här på ca 10-15 minuter. Typ kl. 16.50 är de hos oss och det blir snabbt in till akuten, åkte runt kl. 17.00 0ch var inne kl. 17.35.(tar annars 60 minuter in) På väg in i ambulansen tuppade jag av en liten stund och det blev lite akut ett tag, men hjärta, blodtyck, blodsocker, puls och syresättning är bra.
På akuten är det överfullt, får vänta ett tag i hallen och de hittar först ingen säng/bår som jag kan ligga på utan provar om jag kan sitta på en stol vilket inte går då jag blir yr, får som kramp i huvudet och ryckningar i ben och armar, vilket jag fick innan jag gick till ambulansen också. Då säger ambulans killarna att jag inte kan sitta och det kommer fram en säng. Sköterskan säger till mig att sätta mig på sängen men jag kan inte gå, hon säger till mig att det kan jag visst! Men det går inte så killarna hjälper mig dit!!!! Och säger till henne att jag faktiskt inte kan gå!!
Sen blir det att ligga i korridoren på den överfulla akutavdelningen, där det springer folk fram och tillbaka hela tiden både personal, patienter och anhöriga. Sköterskan tar blodprover i armen och kollar blodtryck medan folk går förbi hela tiden. Jag blir upplyst om att det kommer ta många timmar innan jag ens kommer få träffa en läkare, men det tog inte en timme ens och inom två timmar låg jag på avdelningen. Innan jag kom upp på avdelningen så undersökte läkaren mig i korridoren för det blev aldrig något ledigt rum! Hon talade om för mig att jag blir inlagd och kommer få göra en röntgen på huvudet imorgon eller övermorgon men inte nu på kvällen då det inte går.
På avdelningen, en strokeavdelning får jag besked att neurologen ska undersöka mig nästa dag och att en röntgen ska bli inom de närmsta två dagarna och att jag blir kvar under den tiden vilket även neurolog läkaren sa till mig nästa dag vid 12-tiden då han undersökte mig och talade om hur det går till och vad de ska titta efter vid en röntgen b.la blödningar och se om jag har xx (mina domningar hade nästan släppt helt, lite kvar i armen och hakan och lite svårt att gå, även yr och huvudvärk. Att jag har svårt att gå säger han beror på att jag har ont i ländryggen). Sedan ungefär en timme senare säger de på avdelningen att jag ska åka hem för att det inte finns någon tid på röntgen under dagen och att det inte görs några sådana nästa dag då det är Röd Dag! Det är onödigt att jag ligger kvar där när de ändå inte kan göra något, vilket även avdelningsläkaren sedan kommer in och säger till mig. Jag ska få komma tillbaka en annan dag men vilken dag vet de inte för det är kö till röntgen! De tog ett blodprov till och sedan skrev de ut mig vid 14-tiden med svaret om symtomen kommer tillbaka ska jag söka akut igen för det är allvarligt! Men hem det skulle jag ändå!!
Något som var lite märkligt var att det kom in en kille i samma rum som mig med liknande symptom med domningar och som också hade sökt akut fast denna dag (dagen efter mig) och han hade fått göra röntgen på en gång och skulle nu vänta på svaren för att se om han skulle bli kvar eller vad de skulle göra med honom. Då börjar man ju undra om de prioriterar män framför kvinnor? Jag undrar också om han fick samma frågor som en sjuksköterska ställde till mig på avdelningen? Hur många barn har du? Vad jobbar du med? Är du stressad? Man kan ju vara stressad när man har så många barn som du har och ditt jobb är lite tungt och så. Dessa symptom du har kan man få vid stress. Jaha? Undrar då som sagt om killen fick samma frågor?!Så bara för att jag har många barn och jobbar som vårdbiträde så ska jag ha fått stress symptom?! Och dessutom inte få samma vård som mannen fick!
Går sedan en tid på utredning på vårdcentralen i Ånge där två läkare har en misstanke om att jag kan ha drabbats av en neurologisk sjukdom (xx) . De har skickat en remiss och pratat med någon neurolog läkare som sagt att de ska ta kompletterande blodprover innan jag får komma till röntgen. Blodproverna togs nu på strokeavdelningen när jag låg där så då hoppas jag slippa ta om dem.
Lite senare på kvällen runt 19-tiden domnade jag bort över halsen vilket fortfarande sitter i vid skrivande stund kl. 10.00 den 6 juni 2012. Tänker avvakta och se om det sprider sig och kanske ringa vårdupplysningen.
Sjuk ??
Publicerat 2012-06-04 11:21:00 i
Sjukdom
Har sedan Mars i år varit riktigt dålig och går på utredning sedan mitten av April. Det började med att jag fick influensan och den slog till ordentligt! Har nog aldrig varit så dålig i hela mitt liv tidigare!!!
Än så länge har läkarna inte hittat felet men sist jag var hos läkaren i fredags den 1 Juni för att gå igenom ytterligare provsvar på blodprover de tagit på mej ( lämnat några prover innan och gått igenom ett antal undersökningar tidigare ) så talade läkaren om för mej vad dom misstänker att jag har för fel och att de ska prata med nån neurolog specialist för att se hur de ska gå vidare i utredningen. Misstanken har jag själv haft ett tag men inte sagt något till läkaren, skulle kolla hur lång tid det tog innan hon sa något. Men det visade sej att läkaren och en äldre kollega till henne som hon diskuterar mitt fall med redan misstänkt detta från början (sen i början av Maj då jag började träffa henne, gick först till en annan läkare) men att de velat ta lite andra prover först för att kunna utesluta "lättare" fel eller sjukdomar. Så nu väntar jag på att få veta hur det blir framöver.
Det känns ju inte så himla skoj, men det ska bli skönt att få ett svar på vad det är jag drabbats av. Jag hoppas naturligtvis att det ändå är något annat och att det går att bota eller stoppa på nåt sätt.
Nu är det ju bara att vänta och se hur lång tid allt ska ta innan jag får den rätta diagnosen!
Och under tiden så fortsätter jag att gå på sjukgymnastik, vattengympa och försöker göra en del övningar hemma.
