Här har jag kopierat två artiklar jag hittade på nätet om just Hjärntrötthet:

Artikel 1:

Hjärntrötthet – välbesökt föreläsning i Munkedal

Publicerad 02 okt 2011

NHR Måsen arrangerade, tillsammans med ABF FyrBoDal, en temakväll om hjärntrötthet.

Över sjuttio personer, både medlemmar och andra intresserade, samlades i Munkedals Folkets hus för att lyssna till Peter Berglund, med. doktor neuropsykiatri, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, som höll en mycket intressant föreläsning.

Peter Berglund inledde med att förklara skillnaden mellan normal trötthet och hjärntrötthet.Vid normal trötthet i hjärnan, t ex efter mycket pappersarbete, när man måste sätta sig in nya uppgifter eller vid tentamensläsning. Dvs efter lång tids koncentration på någon mental uppgift eller om man har sovit illa, ätit för lite eller har en infektion. Denna trötthet går över efter en stunds paus eller när man återhämtat sig från den tillfälliga påfrestningen.

Vid onormal trötthet i hjärnan krävs däremot lång tids återhämtning. Hjärntrötthet är vanligt vid långvariga stress- och värktillstånd, utbrändhet, whiplashskador m m. Typiskt är att all energi tar slut, den hjärntrötte får extrema koncentrationssvårigheter och problem att behålla uppmärksamheten över tiden.

Ett osynligt handikapp

När man söker vård för sin trötthet är prover och undersökningar som t ex datortomografi, magnetröntgen, EEG etc. normala. Eftersom man inte kan se någon nervcellsskada som orsak, är handikappet osynligt och man blir därför ofta inte trodd av omgivningen, i sjukvården, hos försäkringskassan, på arbetsförmedlingen eller i skolan.

Tillståndet är också vanligt vid ett flertal sjukdomar eller skador som påverkar hjärnan, såsom skallskador, stroke, MS, Parkinson, epilepsi, hjärnhinneinflammation m m.

Några vanliga symptom vid hjärntrötthet:

Bristande uthållighet = mental uttröttbar

Trötthet

Koncentrationssvårigheter

Initiativlöshet

Minnessvårigheter

Tanketröghet

Irritabilitet

Blödighet

Stresskänslighet

Ljudkänslighet

Ljuskänslighet

Sömnstörning

Sexuell störning

Bristande simultanförmåga

Vid hjärntrötthet har man svårare att filtrera bort ovidkommande sinnesintryck. "Bruset" i signaleringen ökar, man kan inte koppla bort och vila hjärnan. Tröttheten uppstår när man aldrig kan slappna av. Man blir mer lättstörd och det krävs en stor viljeansträngning för att koncentrera sig.

Behandling saknas

Det finns ingen direkt behandling mot hjärntrötthet, men Peter Berglund gav några goda råd för att mildra symptomen. Undvik överbelastning – gör endast en aktiviteti taget. Tag regelbundna pauser för återhämtning - och gör det i tid - inte när man redan blivit trött. Undvik störande stimuli – sortera bort "bruset", använd solglasögon vid starkt ljus och öronproppar om man vistas i högljudda miljöer. Vissa personer kan bli hjälpta av antidepressiva läkemedel eller behöva huvudvärkstabletter om hjärntröttheten också ger huvudvärk.

Artikel 2:

hjärntrötthet

Mental uttröttbarhet förekommer efter skador som stroke, skall- och hjärnskador, hjärnhinneinflammation, MS, demenssjukdom och Parkinsons sjukdom, kan också uppstå vid sjukdomar med långvarig värk samt olika former av långvarig eller svårartat stress.

Vid olika symptomgivande tillstånd eller förändringar i nervsystemet är det mycket vanligt med stresskänslighet och ”hjärntrötthet”, en enorm trötthet som omgivningen inte alltid kan förstå. Det är en kraftigt ökad uttröttbarhet och svårigheter att ”komma igång”, som kan vara mycket handikappande för den som drabbats. Han eller hon vill då vila mycket, även dagtid, och kan av omgivningen – och även av sig själv – dömas som lat, omotiverad och passiv. Men den domen är vanligen orättvis.Symptomen uppträder ganska likartat vid helt olika sjukdomar eller skador i hjärnan, hjärnstammen eller nervsystemet i övrigt, t.ex. av MS, depression, stress, utbrändhet, fibromyalgi, whiplash, nedsatt blodcirkulation i hjärnan, stroke (propp eller blödning), demens, Parkinson. Ibland även hjärtinfarkt.

Ofta upplever man svårigheter att ta in information från mer än en källa samtidigt, t.ex. när flera personer pratar samtidigt runt matbordet. Eller om barnbarnen springer omkring och stimmar. Det blir då en stressituation som kan leda till ”kaos i hjärnan”. Det är som att dra ner en rullgardin för ögonen, och den drabbade kan då knappt prata ens med en enda av personerna. Ofta blir då också närminnet nedsatt. Irritabilitet, gråtmildhet och depression är vanligt.Stor variation från dag till dag eller från ögonblick till ögonblick är typiskt. Varje litet stressmoment kan leda till detta kaos, t.ex. bara hastigt ändrade planer för dagen. Stor variation även i detta avseende. Även till synes obetydliga krav, som t.ex. att behöva fylla i en ny blankett, kan vara tillräckligt som stressfaktor som stjälper den sjuke för resten av den dagen.Så länge den drabbade kan känna att hon har kontroll över läget och får ägna sig åt en sak eller en person i sänder, utan störande moment omkring sig och utan plötsliga ändringar i planeringen, kan hon eller han prestera lika högt eller nästan lika högt som före sjukdomsdebuten eller skadetillfället. Varierar förstås beroende på skadans typ, storlek och plats.En viktig orsak kan vara att de friska delarna av hjärnan måste arbeta extra för att kompensera och att lära sig det som de sjuka eller skadade delarna inte längre klarar av. Det blir förstås mycket ansträngande.

Det finns en hypotes att symptomen kan bero på störningar i ett cellsystem som kallas stjärnceller (astrocyter). Detta cellsystem fungerar normalt som ”läskpapper” för de kemiska budbärare som förmedlar nervsignaler över vätskerummen mellan nervcellerna. Om de kemiska budbärarna flyter ut för okontrollerat till angränsande nervceller klarar inte hjärnan av att hålla isär vad som är vad. Det är som att lyssna på många radioprogram samtidigt ur samma högtalare.En besläktad orsak är nedsatt förmåga för hjärnan att sortera sinnesintryck. Inkl. hjärnans kontroll över hörselsinnets sorteringsfunktioner => ökad ljudkänslighet.

Vid neurologisk sjukdom och skada blir de direkta symptomen ofta så tydliga för alla, att man lätt glömmer att större delen av hjärnan fortfarande är frisk! De friska delarna kan ofta lära sig förvånansvärt mycket av det som förlorats i sjukdomen eller skadan. De behöver då stimuleras och tränas så mycket som möjligt, både kroppsligt och mentalt, fysiskt och psykiskt, aktivt och passivt (t.ex. någon hjälper till att röra en förlamad arm många gånger dagligen). Men man måste ha stor respekt för den sjukes ökade uttröttbarhet, nedsatta stresstålighet och behov av lugn och kontroll över sin situation!

Hjärntrötthetssyndrom är vanligt efter hjärnblödning på grund av brustet pulsåderbråck i hjärnan enligt en avhandling från Sahlgrenska akademin. Syndromet ökar risken för att drabbas av ångest- och depressionssjukdom.Det är viktigt med ökad medvetenhet om risken för hjärntrötthetssyndrom efter subarachnoidalblödning, men även vid andra tillstånd. Symtomen är ofta "osynliga" och patienterna möts inte sällan av bristande förståelse från anhöriga, vårdgivare eller försäkringskassa. Det finns ännu ingen regelmässig behandling mot syndromet, men noggrann information om förlopp och prognos underlättar troligtvis rehabiliteringen.

Hjärntrötthetsyndrom, även kallat Asteno-Emotionellt syndrom, innebär en kombination av flera av följande symtom: ökad uttröttbarhet vid mental ansträngning (hjärntrötthet), svårigheter med koncentration och närminne, ljud/ljuskänslighet, irritabilitet och stresskänslighet. Syndromet är vanligt vid olika typer av stroke, men även vid andra tillstånd som till exempel skallskador, MS, Parkinsons sjukdom och infektioner i hjärnan. Dessa symtom är ofta mer handikappande än neurologiska symtom, som förlamningar och känselstörningar.

Subarachnoidalblödning är en typ av stroke som drabbar personer i yrkesför ålder (medelålder cirka 50 år) och beror på ett brustet åderbråck (aneurysm)på något av hjärnans större blodkärl. Insjuknandet karakteriseras av plötslig, svår huvudvärk, och kan följas av illamående/kräkningar, kramper eller medvetslöshet. Cirka en tredjedel dör i samband med blödningen, en tredjedel blir helt återställda och en tredjedel överlever med någon typ av handikapp.

Hjärntrötthetsyndromet är en del av de symtom som inte syns utanpå. Symtomen kan visa sig i form av mental uttröttbarhet, påverkad koncentrationsförmåga, känslighet för ljus, ljud och brus, nedsatt stresstolerans, oro, irritabilitet och emotionalism. Hjärntrötthetssyndromet är inte relaterat till storlek av skada men kan få stora konsekvenser i vardagen. Det är de dolda handikappen upplevs som svårast och att det är svårt för utomstående att förstå. Andra dolda handikapp efter stroke kan t ex vara påverkan av omdöme, tolkning och sovring av intryck, informationsöverföring och minne.

Vi vet att de dolda handikappen begränsar vardagen och möjligheten till att vara delaktig.

Börjar domna bort i hakan vid 13.30-tiden, Vilket sprider sig till munnen och börjar uppe i huvudet. (är redan bortdomnad i delar av vänster arm och hand sedan två dagar tillbaka)

Pratar först med min läkare vid kl. 15.20 (som ringer för att tala om hur de vill gå vidare i min utredning) Hon vet inte eller ens kan råda mig om jag ska söka akut för mina besvär. I så fall vet hon heller inte om jag ska ta mig dit på egen hand eller ringa efter ambulans. Talar med sköterskan på  Ånge vårdcentral vid kl. 15.40 och hon säger att jag alltid har rätt att ringa 112.

Domningarna blir värre, sprider sig ner över halsen och ögonen och jag ringer 112 vid kl.16.40 och de skickar direkt ut en ambulans prio1 med blåljusen och de är här på ca 10-15 minuter. Typ kl. 16.50 är de hos oss och det blir snabbt in till akuten, åkte runt kl. 17.00 0ch var inne kl. 17.35.(tar annars 60 minuter in) På väg in i ambulansen tuppade jag av en liten stund och det blev lite akut ett tag, men hjärta, blodtyck, blodsocker, puls och syresättning är bra.

På akuten är det överfullt, får vänta ett tag i hallen och de hittar först ingen säng/bår som jag kan ligga på utan provar om jag kan sitta på en stol vilket inte går då jag blir yr, får som kramp i huvudet och ryckningar i ben och armar, vilket jag fick innan jag  gick till ambulansen också. Då säger ambulans killarna att jag inte kan sitta och det kommer fram en säng. Sköterskan säger till mig att sätta mig på sängen men jag kan inte gå, hon säger till mig att det kan jag visst! Men det går inte så killarna hjälper mig dit!!!! Och säger till henne att jag faktiskt inte kan gå!!

Sen blir det att ligga i korridoren på den överfulla akutavdelningen, där det springer folk fram och tillbaka hela tiden både personal, patienter och anhöriga. Sköterskan tar blodprover i armen och kollar blodtryck medan folk går förbi hela tiden. Jag blir upplyst om att det kommer ta många timmar innan jag ens kommer få träffa en läkare, men det tog inte en timme ens och inom två timmar låg jag på avdelningen. Innan jag kom upp på avdelningen så undersökte läkaren mig i korridoren för det blev aldrig något ledigt rum! Hon talade om för mig att jag blir inlagd och kommer få göra en röntgen på huvudet imorgon eller övermorgon men inte nu på kvällen då det inte går.

På avdelningen, en strokeavdelning  får  jag besked att neurologen ska undersöka mig nästa dag och att en röntgen ska bli inom de närmsta två dagarna och att jag blir kvar under den tiden vilket även neurolog läkaren sa till mig nästa dag vid 12-tiden då han undersökte mig och talade om hur det går till och vad de ska titta efter vid en röntgen b.la blödningar och se om jag har xx (mina domningar hade nästan släppt helt, lite kvar i armen och hakan och lite svårt att gå, även yr och huvudvärk. Att jag har svårt att gå säger han beror på att jag har ont i ländryggen). Sedan ungefär en timme senare säger de på avdelningen att jag ska åka hem för att det inte finns någon tid på röntgen under dagen och att det inte görs några sådana nästa dag då det är Röd Dag! Det är onödigt att jag ligger kvar där när de ändå inte kan göra något, vilket även avdelningsläkaren sedan kommer in och säger till mig. Jag ska få komma tillbaka en annan dag men vilken dag vet de inte för det är kö till röntgen! De tog ett blodprov till och sedan skrev de ut mig vid 14-tiden med svaret om symtomen kommer tillbaka ska jag söka akut igen för det är allvarligt! Men hem det skulle jag ändå!!

Något som var lite märkligt var att det kom in en kille i samma rum som mig med liknande symptom med domningar och som också hade sökt akut fast denna dag (dagen efter mig) och han hade fått göra röntgen på en gång och skulle nu vänta på svaren för att se om han skulle bli kvar eller vad de skulle göra med honom. Då börjar man ju undra om de prioriterar män framför kvinnor? Jag undrar också om han fick samma frågor som en sjuksköterska ställde till mig på avdelningen? Hur många barn har du? Vad jobbar du med? Är du stressad? Man kan ju vara stressad när man har så många barn som du har och ditt jobb är lite tungt och så. Dessa symptom du har kan man få vid stress. Jaha? Undrar då som sagt om killen fick samma frågor?!Så bara för att jag har många barn och jobbar som vårdbiträde så ska jag ha fått stress symptom?! Och dessutom inte få samma vård som mannen fick!

Går sedan en tid på utredning på vårdcentralen i Ånge där två läkare har en misstanke om att jag kan ha drabbats av en neurologisk sjukdom (xx) . De har skickat en remiss och pratat med någon neurolog läkare som sagt att de ska ta kompletterande blodprover innan jag får komma till röntgen. Blodproverna togs nu på strokeavdelningen när jag låg där så då hoppas jag slippa ta om dem.

Lite senare på kvällen runt 19-tiden domnade jag bort över halsen vilket fortfarande sitter i vid skrivande stund kl. 10.00 den 6 juni 2012. Tänker avvakta och se om det sprider sig och kanske ringa vårdupplysningen.